STIERNHIELMS BUNKE med penningsumma 6520… står det på diplomet som hänger på min vägg och som jag är mycket stolt över. 6.520 ören, inte kronor. Är det felskrivet eller är det ett skämt, undrar många som ser den udda och blygsamma summan.

Men det var så, att år 1968 instiftades ett kulturpris i Dalarnas Författarförening med just det namnet  och på förslag av Rune Lindström (han med Himlaspelet i Leksand). Det skulle vara till ära och uppmuntran för den författare i förbundet, som utmärkt sig på något sätt under året. Några pengar att dela ut fanns inte, men det var ju på den tiden när alla hade växel, och när det var tid för utdelning, så tömde medlemmarna fickor och portmonnäer på alla småmynt de hade i Stiernhielms Bunke.

Men vem var då  Stiernhielm?
Jo, han hade gjort sig känd som ”Den svenska lyrikens fader” och hade en enorm produktion på sin meritlista. Men det var länge sedan.

Georg Stiernhielm föddes i Vika socken i södra Dalarna år 1598, och man kan se stenen som rests till hans minne i sockengränsen mellan Vika och Stora Skedvi. Han hette som barn Jöran Olofsson, men adlades 1631 . Som författare var han oerhört produktiv, men det mesta är idag naturligtvis endast av intresse för språkforskare. Han forskade också själv om språket, och han hade bland annat kommit fram till att, svenskan var det förnämsta bland språk därför att det härstammade från arameiskan och som var det urspråk som Adam talade.

Men Georg Stiernhielm nöjde sig inte bara med att forska om språkets ursprung, hans intresse för naturvetenskap och matematik, och det har till och men sagts att han var den som ”uppfann” + och – i räknekonsten. En mångsidig herre, med andra ord, med en gedigen utbildning som botten för sina intressen. Därtill var han en glad gosse, som bland annat förnöjde drottning Kristinas hov med glada upptåg.

Det har sagts om honom att ”han levde glad, så länge han levde” och på hans gravsten står det ”vixit, dum vixit laetus”, vilket betyder just det.

Men vad fick då Rune Lindström att låta denne märklige man symbolisera Dalarnas författarförbunds nyinstiftsde kulturpris?

Ja möjligen var det Georg Stiernhielms mest kända litterära verk HERCULES som handlar om en ung Hercules,  som ska välja väg till sitt vuxna liv och där han möter Fru Lusta och hennes döttrar Flättja, Kjättja, Lättja och Rus men till slut och lyckligtvis möter Fru Dygd, som ger honom råd om rätt vägval.
Hercules symboliseras i dikten av Dalarna, som står författaren så nära.

Hur eller hur det var med det, så blev i alla fall STIERNHIELMS BUNKE , i form av en kopparbunke med småslantar i, ett mycket uppskattat kulturpris som genom åren givit många både kända och mindre kända författare en känsla av glädje och uppskattning.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *