Nyligen har Fader Bergoglio, enligt uppgift en mycket blygsam man, bosatt i tre rum och kök i Vatikanen, varit i Malmö/Sverige på besök. Fader Bergoglio, som han ibland själv brukar kalla sig, sägs det, men allmänt känd PÅVEN. Naturligtvis en mycket spännande händelse, som ni läst och hört mycket om de senaste dagarna.
¤¤¤
Själv har jag aldrig mött någon PÅVE trots många resor i Italien, men naturligtvis har jag varit i Rom och stått inklämd på Petersplatsen bland nyfikna turister, och hört folkmassornas sorl när det påvliga ansiktet plötsligt dök upp i ett fönstret högt ovanför oss och lät starka mikrofoner förmedla sitt budskap och sina välsignelser. Hört tacksägelserna från Nunnorna. Någon gång har jag också sett honom vinkande passera i sin vita bil genom ett jublande folkvimmel i en liten stad.
Men i de små vardagsmänniskornas samtal och i deras uppfattning om Påven och om hans makt, mötte jag honom ofta.
Första gången var nog när Maria Massa på Capri berättade om sin och Peppinos bröllopsresa. Det var väl min mor som ville det mest, resa och se Rom och bli välsignade av Påven… för vi hade ju pengar … och Gabriele var på väg och det var varmt och båten rullade och packa i och packa om… Men träffade ni Påven? undrade jag. Vi såg honom och han såg oss och han välsignade oss alla… dej också, figlio mio, sa hon och kramade om sin son.
Deras äktenskap hade fått den påvliga välsignelsen, som var meningen med resan, men nu hade Maria inga mer resplaner. Det var för mycketn besvär och förresten tyckte hon Anacapri var vackrare än Rom.
Vi hade i flera år ett fadderbarn i Ostuni nära Adriatiska havet, och där hade vi också lärt känna den barnrika familjen Luigi och blivit bjudna dit på middag. Tv:n stod på hela tiden vi var där, sju ungar stojade, i en babysitter skrek den åttonde, och storasyster Lidia bubbade och bar på en treveckor gammal babybror. Senoran kokade en delikat soppa och senor Luigis uppgift var att underhålla gästerna. Samtalet, så gott det nu gick att prata i kakafonin omkring oss och med vårt dåliga ordförråd, handlade om oron i landet, och han svor över fascistdjävlarna och berättade att det nästa dag skulle bli generalstrejk och där skulle han gå med.
Ändå märkte vi hur katolska kyrkan hela tiden höll ett stadigt tag om hans liv och tankar, och han prisade både Gud, Helgonen och Påven för sin stora familj. Själv tänkte jag mest på en maktfullkomlig kyrka som, efter vad som sades då, lade stora pengar i p-pillerfabriker. Och jag hade svårt att dölja mitt medlidande över den slitna flickmamman, som serverade maten.
¤¤¤
Men jubel och applåder kantar fader Bergoglios väg, han den nye Påvens som nyligen varit gäst i Malmö, berättade DN i sin söndagstidning. Och i vår värld som vill sätta etiketter på allting blir påve Franciskus, som faktiskt är hans påve-namn, en knepig historia.
En maktens man. Obetydlig men ändå utvald är hans valspråk. Ja, vi får väl se! En knepig historia är alltid spännande att följa.
Dela med dig om du gillade detta!
