Visst är det länge sen jag kunde läsa det mest småstilta på exempelvis recept och visst har jag vid flera tillfällen drabbats av gråstarr, men förövrigt har jag fått behålla min goda syn genom åren. Men plötsligt började den svika. Ögonen blev trötta och raderna hoppade lite hur som helst när jag hade läst en stund.
Dags att byta glasögon förstås. Det hade väl gått några år… Kunde ju vara roligt med ett par nya bågar… Och min optiker provade och provade, men kom bara fram inte till samma resultat som på dem jag redan hade. Men när jag litet i förbifarten berättade om hur jag en solig klar dag i somras satt och såg över en blå fjärd och plötsligt såg två vackra vita segelbåtar, som bevisligen bara var en, parallellt över varandra, tvekade hon inte längre.
Du har troligen blivit skelögd, sade hon och fortsatte undersökningen. Och så var det.
Nåja, är man gammal så är man, till och med ögonen kan väl ha rätt att tröttna på en idog läsare, så jag accepterade tanken och bestämde mig för ett par nya glasögon med en annan vinkling på glaset. Och med nya bågar! Och sedan jag fick dem så har vi funnit oss väl tillrätta med varandra. Ända tills för några dagar sedan och nu mycket värre.
När mobilen ringde ”dansade” alla bokstäver och siffror och det tog flera minuter innan jag kunde svara. Inte blev det bättre när jag skulle kolla Face Book och se vad mina vänner där hade att berätta om. Rader bytte plats eller dubblerades. Vad hade nu hänt? Hela dagen var fylld av oro.
Men ibland har man tur. Min dotterdotter som hade fått timmar över passade på att titta in och
bättre besök kunde jag knappast ha fått. Sedan hon lärde sig läsa (ja, det är väl närmare 30 år sen nu – tänka sig vad tiden går!) har hon nämligen kämpat med skelögdhet, och alltså alltid haft samma nyckfulla ögon som jag drabbats av först nu, så hon vet vad hon pratar om.
Du hade det jobbigt förra veckan, va? sade hon.
Jo. det hade verkligen varit en slitig vecka med mycken väntan, mycket irritation, stor oro, mycket värk. Men…?
Ja, då får du bereda det på att det blir så här ibland! Mina bokstäver dansar också i en väldig röra när jag jobbat för mycket och om jag är ledsen och trött.
En dålig tröst, tycker du kanske, men det tycker faktiskt inte jag. Jag vet ju faktiskt hur beroende hälsan alltid är av humöret.
Men att komma ihåg det när krämporna knackar på, det är det som är kruxet.
Dela med dig om du gillade detta!
