Skyltarna om gårdsbutiker blir fler och fler efter småvägarna. Rökt kött och rökt fisk mest. Ägg och grönsaker. Nötkött och kött av vilt  –  i det senare fallet har kanske råvaran kommit från de mindre populära vildsvinen.

När vi en dag lämnat väg 22 ser vi, i allén före Västra Eds kyrka i Tjust, en blygsam skylt till Smultronboda fårgård.

Smultronboda, visst låter det lockande. Det är just ett sådant ortsnamn som jag samlade på  när jag skrev barnböcker och som ofta fick bli en plats i mina berättelser. Men nu skriver jag inga barnböcker mera, nu var jag och min dotter  ute efter en god bit kött till middagen,  så vi följde ändå skylten och fann en plats långt från tätorter där företagsamheten blommade. Viltrökning, boende, café, teater för barn på måndagar och allsång vid grillen på torsdagar…
Men nu var det tisdag och vi ville gärna ha lammkött till middag.

I den lilla gårdsbutiken fanns ett spännande utbud av läckerheter. Mest lockande var den rökta fårfiolen, som fanns även i ny formgivning. Den hade då befriats från sitt ben och fyllts med något gott innan den röktes, och fick sedan namnet Stradivarius efter den världsberömde fiolbyggaren Antonio Stradivari, född 1644.

När det var teaterdag i Smultronboda återvände vi, nu fyra generationer, för att låta de yngsta ta del av Elsa Beskows saga om Pelles nya kläder. Det var en mycket lärorik dramatisering där lammen, som skulle ge ull och en ny rock åt Pelle, minglade runt bland publiken. Många åskådare hade samlats och sommarsolen lyste. Barnen fick mata lammen med nappflaska, de fick pröva på att karda, spinna och följa hela förloppet från ull till tyg.

Föreställningen  hade kanske vunnit på om den kortats ned något, många barn var under fem  år och deras uthållighet är inte så stor.
En aldrig så liten och enkel mikrofon för att texten i den fina sagan skulle gå fram, hade inte heller skadat.

Men även om vår fyraåring tröttnade efter halva tiden och att ettåringen hellre tultade kring med lammen i en annan del av trädgården och klappade dem, så var det en mysig och glad stämning ”bakom knuten” i Smultronboda hela tiden.  Och arrangörerna är verkligen värda många lovord för sin lärorika underhållning för barn i sommartid.

Själv åkte jag från Smultronboda Teater till den verkliga smultronfesten.
Det var hos Ingegerd och Bertil, mina vänner i Eds bruk, de enda av mina nära från barndomen och ungdomstiden jag har kvar.
God mat och nyplockade smultron, tallriken full, till efterrätt.
Mycket prat och många minnen.

En sommardag i smultronlandet , ett minne att krydda långa höst- och vinterdagar med.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *